Tänk vad jag blivit.. Det är slut.
Ja det är galet, konstigt, chockartat.....
Trodde inte det fanns på min karta.
Jag har blivit ett skillsmässobarn vid 26 års ålder.
Man kan inte förstå vad som hänt..
Har man varit blind och inte velat sett eller har man verkligen inte märkt något.
Spelar ingen roll egentligen heller men min haka hänger fortfarande faktiskt.
Min lilla mamma och pappa... Tänk vilken ångest dom ska ha mot oss barn.
Min trygghet i Kaven är borta.. Tänk när man ska hjälpa mamma flytta och packa ner kort och saker på oss barn som suttit där i 25 år... Näe usch mår illa bara jag tänker på det.
Jag försöker alltid försöka hitta något possitvt med allt men just nu står min hjärna på off och känns som man är robotstyrd.
Men visst kommer vi klara det här, det vet jag. Men kommer ta ett tag att ta in....
Det som hänt så mycket i vår familj nu.
Min mammas väns man gick bort, min mammas vänninas brors fru gick bort ( 35 år ) och en av min mammas bästa vänner har somnat in.
Det är begravning på fredag.. Jag kan inte annat än att skaka på huvudet, andas och tycka det är så sorgligt.
Trodde inte det fanns på min karta.
Jag har blivit ett skillsmässobarn vid 26 års ålder.
Man kan inte förstå vad som hänt..
Har man varit blind och inte velat sett eller har man verkligen inte märkt något.
Spelar ingen roll egentligen heller men min haka hänger fortfarande faktiskt.
Min lilla mamma och pappa... Tänk vilken ångest dom ska ha mot oss barn.
Min trygghet i Kaven är borta.. Tänk när man ska hjälpa mamma flytta och packa ner kort och saker på oss barn som suttit där i 25 år... Näe usch mår illa bara jag tänker på det.
Jag försöker alltid försöka hitta något possitvt med allt men just nu står min hjärna på off och känns som man är robotstyrd.
Men visst kommer vi klara det här, det vet jag. Men kommer ta ett tag att ta in....
Det som hänt så mycket i vår familj nu.
Min mammas väns man gick bort, min mammas vänninas brors fru gick bort ( 35 år ) och en av min mammas bästa vänner har somnat in.
Det är begravning på fredag.. Jag kan inte annat än att skaka på huvudet, andas och tycka det är så sorgligt.
Kommentarer
Trackback
